bambi på hal is

Igår gick höstkampen av stapeln.
Två lag, åtta spelare, sexton stapplande ben.



själv kände jag mig lika smidig som en gravid flodhäst på rullskridskor.
när jag hjälpligt stapplat mig ut på isen och var överväldigad över att inga ben var brutna skulle jag dessutom sopa och röra mig framåt i samma takt som stenen... jadu. jag är glad över att jag slapp se mig själv. trots att vi instruerades av en tidigare juniorvärldsmästare och tillika sveriges os-coach fick jag inte riktigt in den rätta feelingen. jag gick lite för mycket på attack.

dock fanns det de som var ännu sämre än mig och vi gav killarna på grannbanan ett gott skratt. de valde dock att placera sig med en bana emellan oss. säkerhetsavstånd.

resultatet förutom ömhet och många hånflin blev en förkrossande seger till peab med 6-1! yeah

imorgon är det fredag och jag ska unna mig sovmorgon, till klockan sju.
klockan sju = sovmorgon, det känns helt enkel inte rätt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0