sea-sick? no no!
innan jag blev färdig i skolan sommarjobbade jobbade jag på ett projekt där vi byggde vindkraftverk ute på ett grund i vänern. detta gjorde att det blev en del båt-åkning. för det mesta blev det i ribben, som med en rejäl motor studsade fram på vågorna, vilket nästan var som att åka karusell. och jag gillar karuseller.
däremot blev det emellanåt en tur med någon av de större bogserbåtarna. då var farten inte riktigt densamma och karusellkänslan som bortblåst. däremot blev det låååånga dyningar. och dyningar är ingen höjdare om man brukar bli sjö-sjuk, vilket jag naturligtvis blir (detta är som så mycket annat är ett arv från mamma). så det blev med andra ord en kräka eller två under de somrarna.
jag kan därför avslöja att var rejält skeptisk till att jobba ute på koster, där jag skulle behöva åka båt till jobbet. men peppar, peppar, ta i trä: nu är det tjugonde veckan på "alcatraz" och jag har inte blivit grön i ansiktet av båtfärden en enda gång, fast det gungat rejält. jag tror minsan natt jag tränat bort sjö-sjukan!
men jag är lite mörkrädd för ytterligare ett arv som kan komma smygandes från mamman, nämligen "höjd-sjukan". denna ovanliga åkomma har bidragit till att hon inte längre kan åka skidor, för hon klarar inte av nivåskillnaderna. hm... undre hur jag ska träna bort detta? kan det räcka med att åka en jävlans massa hiss? det är nästan värt ett försök!
